Animals Without Limits

American Swedish non profit organisation

Tag Archives: krönika

The Guardian Angel showed me the way to the Horse

0

foto Per Johansson

Swedish columnist Mia Mattsson Mercer for Tidningen Nara

”Vem är det som är ansvarig för den gula hästen som står på baksidan?”, ropade jag till människorna som stod ute på stallplanet. Barnen och jag befann oss åter igen nere i södra Italien för att arbeta med de hemlösa hundarna.

Vi hälsade på ridskolan som vi känt till sedan vi bodde där nere 2008. Plötsligt strömmande en slags stöt av sorg emot mig. Det kändes som att någon drog mig till där känslan befann sig. Jag gick runt stallbyggnaden och såg att det fanns flera hästboxar där. Ett svagt vibrerande ljus lyste vid en liten öppning. ”Hallå, är du ok?”, viskade jag. Den stora gula hästen vände sig om. Han grät! En stark trötthet strålade mot mig.
”Jag lovar att hjälpa dig!”

Genast var det som om jag stod utanför mig själv och såg på medan ljuset agerade. Ut ur min mun flög orden; ”Jag köper hästen!”

Mina barn tjoade glatt, men jag insåg att jag inte kunde få in hästen i bilens baksäte. Vad hade jag gjort? Och barnens pappa hade sagt åt mig innan vi lämnade hemmet att jag inte fick komma hem med flera hundar; ”Vi har redan tio stycken!”. Jag drog upp min telefon och ringde till vänner. Transportfirman, sponsorer och stallplats blev ordnat på tio minuter. Det var magiskt.

Mias dotter Olivia tillsammans med Oregon precis innan avfärd. Foto: Privat

Oregon är en 26 år gammal ridskolehäst som både barn och vuxna älskade att rida runt på för han var så snäll. Marina som tar hand om ridskolan han bodde på blev först lite tveksam. Inte över att Oregon fick komma till mig, utan för den långa resan vi stod inför och kylan som var uppe i Tyskland. Jag förstod att det var svårt för Oregon att säga adjö till en själ som befunnit sig där i flera år. Jag berättade för honom om hur hans nya liv skulle se ut, med gräs, utomhushagar, skogsområde och veterinärteamet som väntade på att ge honom den bästa behandling med värdighet.

Under hela resan upp till Tyskland kommunicerade jag med Oregon. Om hur hans kropp kändes, vad ville han? Varje gång pulserade ett sken runt omkring honom.

Många av mina vänner blev engagerade i Oregon. Den amerikanska kyrkan bad för honom i sin församling. Han blev en kärlekssymbol.

Nu befinner han sig i södra Tyskland på vårt nyöppnade seniorhem för hästar. Han lyssnar till namnet Miracle och gnäggar svagt god morgon när jag kommer. Fortfarande pulserar det ett ljus omkring honom men nu utan tårar. En dag kände jag hur det vibrerade i min jacka. Jag tog upp telefonen.
“Mia, vi har två seniorhästar till om du vill?” hörde jag Marina säga.
”Gör dem klara, vi kommer igen!”

De själsliga blåmärkena är större på insidan än utsidan, men ingen ser märkena på insidan. Djur bär ofta på dubbel smärta då de både får hårda tillrättaviselser och smärtsamma ord. Det skadar dem emotionellt. De har samma själ som er och är lika stora verktyg till denna planet som ni befinner er på. Men glädjen att se hur ni vågar stå upp för djuren och säga nej får vibrationerna på jorden att vibrera till en högre kärlek och sinnesro. Det pulserande ljuset varar då för evigt.

Tips på hur du själv kan göra i en likande situation:

1. Lita alltid på din magkänsla och agera snabbt innan tvivlet tar över din känsla.

2. Agera! Din målmedvetenhet smittar av sig. Det finns många som vill hjälpa men vet inte hur och var de ska börja.

3. Ta kontakt med olika människor för råd och hjälp.

4. Vänlighet och respekt. Alla älskar vi på olika sätt och med att visa andra människor en annorlunda vänlighet kan vi inspirera varandra. Fördöm inte någon, även om du tycker eller känner annorlunda. En aggressivitet kan förstöra för andra djur.

5. Kanske vill några personer försätta tvivel inom dig. Ta deras tvivel och skriv ned dem och svara. Bli inte irriterad. Du behöver inte försvara din passion men av andras tvivel kan du bli bättre i ditt arbete.

6. Se de som tvivlar som ”dina elever”. De finns för att att inspirera dig, inte tillrättavisa. Försök inte att förändra dem med ord utan med ditt agerande.

That’s Amore!
Mia Mattsson-Mercercropped-logo_mia2.png
www.animalswithoutlimitscom.wordpress.com 

 

Trots livshotande upplevelser viftar hon fortfarande lika glatt på svansen

0

20170830hundnos1020 shiloh

Text: Mia Mattsson-Mercer

Foto: Shutterstock, Privat

 

Krönika web Tidningen Nära 

Jag såg henne direkt där hon satt med sina stora svarta ögon och tittade nyfiket på mig. Det kändes som om det var hon som valde mig. Jag bad den amerikanska djurorganisationen att få adoptera hunden Shiloh. Shilohs mamma och syskon hade veckan tidigare blivit gasade av statens hundpatrull.

Veterinären konstaterade att Shiloh hade kennelhosta och fick sitta isolerad ett tag. Hon växte snabbt in i min familj tillsammans med tre andra hundar. Vi flyttade från USA till nya äventyr i södra Italien. Hundarna tog den långa resan bättre än oss nervösa hundägare.

En kväll promenerade vi med Shiloh i koppel längs med den upplysta breda italienska gatan. Plötsligen kom en bil i hög hastighet och körde på henne. Shiloh fördes i ilfart till akuten där hon låg svårt skadad i flera dagar. Ingen trodde hon skulle överleva.

Jag bad dag och natt för henne.

Hon är en mirakelhund, sa veterinärerna när jag äntligen fick ta med mig henne hem.

Året efter fick Shiloh grava problem med sina njurar. Hon kissade blod. Jag fick höra talas om en fantastisk man, Michael, som kunde bota djur, men som inte hade någon veterinärlicens. Michael var dessutom en duktig homeopat. Ingen annan veterinär hade tidigare kunnat bota Shilohs njurproblem. De ansåg istället att vi skulle avliva henne. Michael undersökte henne och ställde flera frågor om henne. Plötsligen tog han tag om Shilohs buk och med sidan av sin handflata slog han över hennes njurar. Shiloh skrek till. Jag trodde han var galen! Men vi fick åka hem och med oss fick vi några medicin ampuller.

Ett par veckor senare var hon frisk!

Jag berättade för vår veterinär.

Hon är en mirakelhund, sa han åter igen.

Det blev åter igen dags att flytta till nya äventyr och denna gång till södra Tyskland. Ännu en gång flyttade Shiloh med oss galant men nu tillsammans med 16 andra glada hundar.

Idag är hon 14 år gammal. En vacker haltandes grånos, men fortfarande lika positiv som den första gången jag såg henne i den trånga buren. Hon är verkligen en mirakelhund.

Vi har mycket att lära oss från djuren. Vi är vad vi tänker. Ge aldrig upp!

That’s Amore!