Animals Without Limits

American Swedish non profit organisation

Category Archives: rescue dogs



Joice is waiting for her dogwalker. When she sees him she opens the door herself. Nonna Maria thinks this place is ok for an old Senior, but that Joice could go to another window. Joice makes a lot of exiting sounds with a high pitch đŸŸ



 Alla hundar har rÀtt till ett gott liv

I ett villaomrÄde nere i södra Italien hotades ett vackert hundpar till livet. KÀnslorna var delade bland husÀgarna angÄende de tvÄ hemlösa hundarna. NÄgon hade tidigare krossat schÀfer-flickan Mayas framben med ett basebolltrÀ.

Sebastian, en vacker rottweiler, skyddade och ordnade mat Ă„t Maya varje dag.‹Mayas skador hade fĂ„tt sjĂ€lvlĂ€kas och under kyliga dagar fick hon stora problem med att gĂ„.‹‹ Min dotter Olivia och jag matade och medicinerade hundarna. 
Jag pratade med personer i omrĂ„det, men hot att ta bort hundarna dĂ€rifrĂ„n haglade starkare för varje dag. Ingen ville adoptera tvĂ„ stora hundar av dessa raser, som dessutom var gatuhundar. ‹‹
En dag kontaktade en amerikansk kvinna och hennes vuxna dotter mig, för de ville gÀrna adoptera en hund frÄn ett shelter. Vi körde tillsammans till ett stÀlle med 500 hundar. Men varje gÄng kvinnorna sa att de ville adoptera nÄgon av hundarna fick de ett blankt nej av personalen. VolontÀrerna hade hela tiden en Äsikt om varför mamman och dottern inte kunde adoptera just de hundarna. 

Tillslut tröttnade vi och gick frustrerade dĂ€rifrĂ„n.‹‹ VĂ€gen till mammans och dotterns hem var avstĂ€ngd, sĂ„ vi fick köra en annan lĂ€ngre vĂ€g. Plötsligen sĂ„g jag tvĂ„ hundar sittandes vid vĂ€grenen. Jag stirrade ut genom mitt sidofönster och mumlade: ”Det kan inte vara sant!” 
‹‹DĂ€r, lĂ„ngt hemifrĂ„n, satt hundarna Maya och Sebastian och vĂ€ntade pĂ„ oss! Sittandes vid vĂ€grenen som tvĂ„ liftare, vĂ€ntandes pĂ„ att bli upplockade. Jag stannade bilen, hoppade ur och sa förvĂ„nat: ”Men vad gör ni hĂ€r, sĂ„ lĂ„ngt hemifrĂ„n?!” 

‹‹Mamman och dottern stod nu bakom mig och undrade: ”Men kan vi inte adoptera dessa tvĂ„ hundar?” Jag trodde inte mina öron. 
”Menar ni allvar?”, frĂ„gade jag hĂ€pet. 

Vi öppnade bildörren och lyfte in bĂ„de Sebastian och Maya, som inte gjorde nĂ„got motstĂ„nd.‹‹
Jag var överlycklig! 

Allting gick över mina förvĂ€ntningar. Mamman och dottern flyttade frĂ„n Italien till England och bor numera i Texas, USA. Naturligtvis följde Maya och Sebastian med sin familj runt om i vĂ€rlden. ‹

Universum har planer för oss alla. BĂ„de för mĂ€nniskor och djur. Vi ser kanske inte alltid helheten utan livet Ă€r som en spiraltrappa, i konstant flöde. ‹‹Sebastian och Maya visste att vi skulle komma den vĂ€gen, just den dagen. De vĂ€ntade lugnt och tĂ„lmodigt i harmoni tillsammans med Universums planer. Deras framtid var pĂ„ vĂ€g mot dem, nĂ€r vi kom i den silvergrĂ„ bilen.‹‹

That’s Amore!



AWL is gladly helping international people to find their pet/rescue dog a new home. However, lately we have worked many hours, planing, driving, arranging with information and interviewing/home-checking the possible new family — this is all time for which we get no salary and often pay out of our own pockets.
We ask in return for the dog to be health-checked, vaccinated and to go and arrange a passport, so that the transfer of their family member to another deserving family is legal and goes smoothly.
Many of the dogs we help to find homes for end up in  Northern Europe, which involves a great deal of coordination between lots of people, and expense to drive or fly the dogs to their ultimate home.  Not to mention crossing several borders with different laws and requirements.
Incredibly, some of the people who turn to us to help them solve THEIR problem with THEIR pet, get frustrated at what we ask them to do.  All too often, they don’t want to take the responsibility they accepted when getting their pet in the first place, don’t want to take the time to do the adoption away correctly, and act like we are burdening them with requirements.  Too often, they simply dump the pet.  Others, tell us its too much work, and they will find another solution (which may well be dumping the pet).  After we have invested money and many hours, and not to mention the new family who may have bought pet items and are looking forward to their new family member — WE have to call up and apologize to them, not the thoughtless owner who feels that doing it right is “too hard”.
For all our efforts in helping people to rehome their pet, we ask for a donation, a small amount so the next pet we help  can get the help it needs.  But after so many hours, phone calls, driving or flying miles and miles — many whom we have helped simply ignore our request, and suddenly do not answer the email/phone call.  The ingratitude, irresponsibility, and just plain rudeness is shocking!
I don’t know about your parents, but we were always told that when messing up, take responsibility for your actions and you solve it the best way you can. When someone helps you, be polite and thankful.  But I guess not everyone has learned this lesson.